Tips för Gäddfisket
1. Koncentrera dig !
Du måste koncentrera dig totalt på varje kast!
Du måste kunna känna skillnaden mellan ett mycket lätt hugg och en liten touche mot en sten eller en tångruska. Behandla
allt som hugg tills du vet vad det är. Alla buskar, stenar och även gäddor får ett hårt och blixtsnabbt
mothugg.
2. Använd styvt spö !
Ett 8-10 fot långt, styvt tvåhandsspö är ett utmärkt instrument vid gäddfiske. Att dessutom byta från nylonlina till flätlina
är en bra idé. Dels håller linan bättre, inget "minne" i jämförelse, samt att linfördelningen funkar bättre på rullen, vilket
resulterar i bättre och längre kast. "Att fiska med nylonlina är som att fiska med gummisnodd". Med det styva spöt kan
man lätt känna det minsta lilla nafs på betet. Ett mjukt spö fungerar som en stötdämpare, det absorberar känslan av hugget.
Det är därför mycket viktigt att man väljer rätt typ av spö, rulle och lina vid gäddfiske.
3. Hårda och blixtsnabba mothugg !
Det gäller att vara vaken när en gädda tar i. Iaktta linan under hela inspinningen. Gäddan hugger oftast snett bakifrån.
När hugget kommer slackar linan. Det är i detta ögonblick mothugget ska göras. I nästa ögonblick kan det vara för sent.
Gäddan upptäcker omedelbart sitt misstag, tvärbromsar, gapar, utvidgar munhålan med gälöppningarna slutna och pressar
snabbt ihop munhålan igen utan att slå ihop käkarna, varvid en kraftig tryckstöt uppstår. På detta sätt spottar gäddan
ut ett obehagligt föremål.
Stora gäddor är snabbare än små när det gäller att spotta ut betet. Dessutom tar de wobblern mycket försiktigare.
Är gäddan grov, gör flera hårda mothugg! Vid det första fäster krokarna bara helt lätt. Vid det andra mothugget rycks
krokarna in djupare i den hårda gäddkäften. Hullingarna tränger in och gäddan är fast. Lätta därefter litet på slirbromsen
och drilla in gäddan.
Försök inte att pressa in en stor gädda till båten, utan trötta ut henne på avstånd. Att sätta hård press på en fullvuxen
gädda är det största misstag du kan göra. Hon är så stark att hon med lätthet kan räta ut krokarna, slita av linan eller
knäcka spöt. Ge henne en mild men bestämd press under hela drillningen.
Väl trött är hon lätt att få i båten med ett nackgrepp, stor håv eller huggkrok - nackgrepp för de minsta, håv för de
större och huggkrok för krokodilerna.
4. Kontrollera linan efter varje hugg !
Var alltid mycket noga med att kontrollera den yttersta lindelen så snart du haft en gädda på kroken eller fått ett
bottennapp. Har linan skadats måste den givetvis kapas och knytas om före nästa kast. Man bör också kapa av linan en
halvmeter längst ut före varje fisketillfälle. Du får inte glömma att den yttersta lindelen och knuten utsätts för en
chock/ryck vid varje kast.
Gäddan har vassa tänder och de, samt det hårda i gäddans gom, river lätt av en fiskelina. Använd därför alltid ståltafs vid
gäddfiske. Tunnare tafs vid fiske i klara vatten och grövre vid fiske i grumliga vatten. Men använd aldrig så grov
tafs att betets rörelser påverkas eller fördärvas.
5. Känn ditt vatten !
95% av fisket ligger i att hitta gäddan. Om man hittar gäddan på en plats så
fiskar man av den ordentligt. Sedan ser man sig om efter liknande platser. Hittar han gäddan i en sydlig vik, så
fiskar han i nästa sydliga vik, os v.
6. Smyg !
Åk aldrig genast in på grunt vatten där du tänker fiska, utan slå av motorn ett bra stycke utanför
grynnan eller grundbotten och kasta över platsen från långt håll.
Vid fiske från båt, men också vid fiske från land, är det mycket viktigt att du närmar dig gäddan tyst och försiktigt på
grunt vatten, för här är hon mer lättskrämd än på djupt.
Detta gäller även om gäddan har goda kamouflagemöjligheter inne på grundvattnet. Hon känner sig ändå aldrig lika trygg som
när hon har det mörka djupet att simma ner i.
7. Vassa krokar !
Med slöa och rostiga krokar kan du bara kroka smågäddor. Stora gäddor är hårda i käften. Till dessa fordras nålvassa krokar.
Ha alltid med ett krokbryne i fiskeboxen. Fila från bågen mot krokspetsen på båda sidorna om hullingen och på utsidan.
När du filat färdigt skall alla krokspetsarna vara vassa som synålar. Räta sedan ut krokspetsarna några millimeter på betets
stjärtkrok. Då fastnar gäddan ofta i själva hugget. Hos en nyköpt krok är dess skänklar parallella med skaftet eller något
inåtriktade. På en sådan krok hugger sig sällan någon gädda fast.
8. Grunt vattnet - ytgående wobbler !
Fördelarna med ytgående wobbler är flera. Utan att förflytta dig kan du kasta av ett mycket större grundområde än med ett
djupgående beten och wobblern fastnar inte så ofta i gräs och tångruskor. Du kan också fiska av ett grund eller en
ytligt belägen grynna där djupet varierar mellan 3 dm och 2 m.
I mycket grunt vatten skall du spinna in din wobbler långsamt utan häftiga ryck, vilka skrämmer mer än
de lockar. Över djupare vattenavsnitt bör du spinna in wobblern snabbt och oregelbundet.
Korta, snärtiga ryck med spötoppen brukar här kunna aktivera gäddan, för på djupt vatten är gäddan inte alls lika
lättskrämd som på grunt. Om en gädda hugger lätt eller missar vid hugget, då skall du inte snabbt veva in wobblern och
kasta igen, utan största chansen till nytt hugg har du om du helt slutar upp att veva. Rörelsen och motståndet hos
vattnet brukar ge wobblern tillräckligt liv för att aktivera gäddan till nytt hugg. Den metoden går extra fint när
det blåser och vattnet är upprört av vågor.
En stor, slug gädda brukar ibland stöta till en ytgående wobbler med käften stängd. Oftast tror man att man
haft ett hugg och missat gäddan på grund av för sent mothugg. Den rätta tekniken i denna situation är att
helt upphöra hämta hem och låta wobblern flyta upp mot vattenytan. Gör sedan några lätta dragningar med spötoppen
efter några sekunder. Gäddan brukar nästan alltid stå kvar under wobblern och bevaka den för att se vad som händer.
Några lätta dragningar med spötoppen, så att wobblern rör sig i vattenytan, brukar oftast resultera i ett hårt,
blixtsnabbt hugg.
9. Djupa vatten - Stor gädda !
Stora gäddor är svårare att hitta och vill du ha stor gädda skall du fiska djupt. Du måste söka storgäddan i de djupare
delarna av sjön och fiska vid de djupaste sidorna av en brant, grynna eller undervattensås.
Vägen till goda resultat är att använda djupgående beten och shadjiggar och spinna in dem omedelbart ovanför botten eller
mycket nära den djupast belägna vegetationen. Det är just här som den stora gäddan håller till, tätt intill botten i
de djupaste delarna av sjön. Hon har blivit stor genom att stanna kvar nere vid botten, dit gäddfiskarens beten sällan når.
10. För bok över fångsterna !
Den stora gäddan föredrar alldeles speciella viloplatser. Vid en grynna kan man få en eller flera
grova gäddor vid varje fisketur. Det kan bero på undervattensström, syrgashalt eller kamouflagemöjligheter som
skiljer den ena grynnan från den andra.
Ta alltid för vana att noggrant notera platsen där en stor gädda har huggit. Skriv upp vindriktning, ljusförhållanden,
vattentemperatur, fångstdjup, vattenstånd, bete, tidpunkt på dagen och fångstdag. Dessa anteckningar kan komma till god
användning vid ett senare, liknande fisketillfälle.
En fångstgivande plats lönar sig att testa vid varje fisketur. När en stor gädda försvinner från en bra ståndplats ersätts
hon nästan alltid av en ny i ungefär samma storleksklass.
11. Starkt solljus - sök på skuggsidan !
Fiska alltid först på skuggsidan av en grynna eller undervattensklippa. Gäddan tycker inte om alltför intensivt ljus.
Det starka solljuset gör henne olustig och hon blir dessutom bländad och kan bli temporärt blind. Därför
föredrar gäddan att jaga på grunt vatten vid dämpad belysning, och i djupare vatten jagar hon bäst vid fullt dagsljus.
Tag därför för vana att fiska grunt inne vid stränderna tidigt på morgonen och sent på kvällen. Mitt på dagen hittas gäddan
runtom friliggande grundområden och speciellt om dessa ligger i något sund eller i närheten av öar och vassa uddar.
12. Strandkant - Hugg !
Många gäddfiskare är så rädda för bottennapp att de bara kastar rakt ut från stranden och snabbt börjar spinna in betet i
samma ögonblick det träffar vattenytan. Detta ger sällan något resultat i vatten djupare än två meter. Betet kommer här att
presenteras utanför gäddans synfält och även om gäddan hör betet vill hon ogärna släppa bottenkontakten och ge sig upp
till ytan för att jaga "bytet". Det är betydligt bättre att fiska längs med stränderna tätt utefter botten och spinna in
betet långsamt.
Vid fiske från land kommer nästan alla hugg inne vid strandkanten. I klara vatten är det därför bäst att öka inspinnings-
hastigheten de sista metrarna, vilket brukar aktivera gäddan till hugg innan hon ser den fiskande eller båten.
I grumliga vatten bör inspinningshastigheten dämpas de sista metrarna. Gäddan hugger då ofta ända framme vid fötterna.
13. Fiska i motvind !
När vinden legat på hårt i samma riktning några dagar brukar gäddorna samlas utefter "påblås-" stränderna. Dessa dagar bör du
fiska från land och kasta alltid mot vindriktningen. Gäddan står med huvudet vänt mot vinden och strömmen, och hon
förflyttar sig fram och tillbaka utmed lovartstranden när hon söker efter lämpligt byte.
Genom att spinna in med vindriktningen får du ditt bete att gå med vinden mot stranden och gäddan. Det innebär att du närmar
dig gäddan med betet på samma sätt och från samma håll som den naturliga bytesfisken närmar sig gäddan.
14. Ge inte upp !
En förklaring till att många fiskare inte får någon fisk är att de ger upp för lätt. De fiskar någon timme och
sedan säger de att gäddan inte är i hugget. Det är väl självklart att den som är ute ofta och fiskar lär sig känna sina
fiskevatten. Han lär sig hur gäddan uppträder under hela fiskesäsongen. Den som fiskar regelbundet får också den rutin som
krävs för goda resultat.